My Scars Remind Me That The Past Is Real!!

Det stämmer ju!... Verkligen .. tyvärr! eller nått sånt!
Stämmer gör det ju iaf!
Man blir ju påmind hela tiden.... hugger till i hjärtat på en minst 2 gånger om dagen!
För att man blir påmind.... sårena öppnas upp för en kort sekund.. eller för resten av dagen!
Man vill ju styra blicken framåt men det är ju inte alltid lätt även om man vill!
Ibland har ju tankarna mm ett eget liv och hur mycket man än försöker så dras dom till dom "dåliga" tankarna.. istället för "bra" som gör en glad!
Det är sjukt hur hjärnan kan styra en så... eller tankarna kanske är ett bättre ordval ??
skit samma.. jag vet vad jag menar och jag förstår vad jag menar sen om ni förstår eller inte.. det vet jag ju inte ... men det gör ni nog!.

Har kommit en bra bit på vägen sen sommaren 2007 då allt hände som inte fick hända!
Mitt liv.. Barnens liv... och flera andra liv förändrades på 1 sekund!
bilderna jag kan få upp i mitt huvud om och om igen är dom man helst vill glömma!
bilderna av hur ja kommer ner mot olycksplatsen.... ser "mopeden" eller dom en gång varit en moped.... ligga i säkert tusen olika delar ... iaf plasten..
När det slår mig att det faktiskt är M`s Mopede som ligger där i alla dessa delar... när jag
ser att det är nån som ligger där bredvid bilen.. och jag inser att det är M eller jag ser att det är M ser ju att det är han som ligger där.... men hjärnan får nån slags kortslutning........
Ser att det är han som ligger där men ändå tvivlar jag även om jag ser hans tatueringar hans kläder..... ser en av hans tofflor flera meter ifrån han...
En tant ber mig att gå där ifrån säger att det inte är nått att se.... jag får raseri utbrott och vill slå ner kärringen.... säger till henne att jag älskar den personen som ligger där
får bort Ma ifrån allt.. ber han ringa sin mamma... går ner mot platsen igen och ställer mig nån meter ifrån och bara tittar sammtidigt som jag gråter floder och bara skakar..
ser hur det rinner blod i mot mig...
jag kanske är en IDIOT? som skriver om det här..?
men känner att jag var tvungen att få ur mig det...
allt bara trycker innom mig just nu...
är jobbigt när alla dessa bilder bara flyger runt i skallen utan förvarning.

Men en sak är säker... har aldrig sett nån så fridfull och fin människa död... förut... han låg där med ett leende på läpparna.....såg ut som att han sov verkligen.
hade förberätt mig på att det skulle bli som när jag skulle in och ta ett sista farväl av mamma... att jags kulle få panik... och dra där ifrån.. men va inte alls så... ville in till han.. tog hans hand.. pussa han. och sa till han en sista gång att jag älska han.

men ändå har jag tatt mig så långt ... sen sommaren 2007
det är jag och min kompis Panik ångest.. men även min kompis har "svikit" mig mer o mer.. iaf om man ska se det som de va innan då kompisen hälsa på mig dagligen!
nu kan det iaf gå några dagarn i mellan. jiihaa
gör framsteg.

har haft en del prövningar.... om man ska se det så.
har lämnat stan (Trollhättan)
Flyttat bort från civilissationen.... jag har flyttat till buschen jag?? fattar ni??? jag.. just det milla har... hon som e socialare än nått annat.. har klarat av att bara umgås med sig själv i ett hus mitt ute i buschen..
här finns ingen Tess, Nena eller syrrorna runt hörnet... ca 7 mil borta är dom!
och det går bra! är stolt över mig själv!.
kan ju åka in o träffa dom när jag vill och så
men ibland när jag bara har varit borta en natt kan jag längta hem till mitt lilla hus min lilla fristad ... som en tok. inte bara för att jag varit ifrån katterna mm.. men känner ett lugn... vet inte riktigt hur jag ska förklara det...
känns lixom hemma här.
så har jag aldrig känt i lägenheten min lilla etta jag hade på 38 kv
bodde där i 7år och trivdes aldrig riktigt i den..
ville bara fly ifrån den... kunde dra ut så fort jag vaknat... bara för att slippa se den.
sov hellre hos vänner eller syrrorna än där.
skumt... va nått med den jag inte gillade!....
men från första dagen i huset har jag trivts .... jag som va livrädd för att titta på skräck/thriller själv i lägenheten kan typ nästan varje gång göra det utan problem nu.. och ändå sitter jag i mörkret i skogen... och närmaste granne är typ pappa och majsan 700 meter bort.
är jag inte duktig?
måste ju va att jag vuxit liiiiite som människa.....
eller att jag blivit lite härdad... av all skit genom åren.
who knows inte jag......

Sen så har jag lite funderingar runt en annan sak... bra eller anus? skoja hehe
men vet inte riktigt vad jag vill när det gäller det..
känns som om jag vill... men vill Det?
det vet jag inte det heller.. vet bara att jag inte blir klok på mina tankar som snurrar runt i skallen... är en tänkande person och har alltid varit.

får jag inte ur mig vad jag tänker ibland... så får jag kortslutning.. i form av ångest.. om det är dåliga tankar..
men har alltid tyckt att det har varit skönt att skriva av sig... man får lixom fram mycket mer än att prata... även om det är skönt att ha nån som orkar lyssna på en ibland.
men ibland har jag jävligt svårt för att få sagt det jag vill säga... eller säga hur jag känner mig.

så då är ju att skriva av sig ett bra alltenativ.

och nu känns det nästan som om jag har skrivit alldeles för mycket...
skit samma...
dom flästa som känner mig vet ju vad som har hänt och inte hänt.
så det är ju inget nytt för dom...

Saknar iaf M och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta
även om jag träffar nån ny.. så kan ju ingen ta den platsen...
eller ja... ingen kan ju hindra mig ifrån att sakna han,älska han mm e ju lite svårt!

sen så känns det ändå rätt skönt... att allt verkar gå lite frammåt igen.. trotts mitt jojjande med hur jag mår.
men för tillfället känns det inte lika hårt.
men man ska inte hoppas... för då rasar allt direkt det är en sak jag lärt mig iaf!
är man lycklig i en kvar så mår man dåligt i ett dygn.. lite överdrivet kanske..
men ni som vet hur det är att må dåligt förstår nog hur jag menar.

vill inte låta för pessemistisk mm.. för det ända som fick igång mitt skrivande va alla bilder som råkade komma upp i skallen...
och då kände jag att jag ville få ur mig lite
förlåt att ni blir lidande.

över till annat får sett två filmer till...

Forgett Sara Marshal.. (stava) den va bra!!
sen såg jag two tickets to paradise den va Okej.

Nu när jag fått skriva av mig lite får vi väl hoppas på att det går att sova.... får väl sätta på en film och hoppas på det bästa!

ska ta mig en cigg först bara. och lite vatten!

Förlåt ännu en gång..
sköt om er..
natti