☆Blockerar☆

har funderat typ hela dagen på ifall jag blockerar mig själv..
känslomässigt..
typ rädd för att bli kär igen... eller bara just nu!
rädd för att bli sårad.. har blivit sårad en hel del i mitt liv!
det med magnus kunde ju inget förutse.
beskyller inget för nått.. kunde hänt vem som helst...
mig själv eller någon annan.

har väl märkt i vissa situationer att jag blir rädd..
även om jag kanske vill nått själv... så blir jag livrädd helt enkelt.
kan känna ibland att det kanske är för tidigt att hitta nån att bli kär i..

är det för tidigt.. 1,5år?
om man skulle se det ur den vinkeln.
om jag skulle träffa en ny kärlek... skulle det vara för tidigt i era ögon.. ?
borde ja skämmas då?
när är det egentligen "tillåtet" att gå vidare på den nivån?
vill bara höra lite hur ni tänker..
eller är jag knäpp???
eller knäpp vet jag ju att jag är redan.

ja men ni fattar nog hur jag menar får vi hopps!!
är rädd för det... att om jag skulle träffa nån och bli kär.. att det skulle verka helt fuckat..
om jag träffa nån när det "bara" har gått 1,5 år.
ska man inte sörja för evigt? nä inte evigt.. men i flera år minst.
eller är det faktiskt okej i andras ögon om man skulle bli tillsammans med någon ny efter 1,5år.

ibland kan jag känna ångesten inom mig bara jag tänker på att " det kanske e dax att skaffa nån"
hjärnan spökar på högnivå ibland!.
vrider och vänder allt..
man är alltid så rädd för vad alla andra ska tycka.. eller jag är iaf rädd för vad andra ska tycka i många lägen.
fast egentligen har det ju säkert ingen betydelse.

men det är ju som sagt min hjärna som spelar mig spratt!!
och jag får för mig en massa saker som kanske inte alls stämmer!
tar ut "sorgen i allt" i förskott.
lider mycket i onödan många gånger helt säkert.
men det är ju nått man får öva på eftersom.

Självklart älskar magnus enormt mycket fortfarande.
tänker på han varje dag osv.
kommer aldrig att sluta älska han.
var ju inte så att det tog slut... slut..lixom... en tragedi fixa till detta.
kräver mycket sorgearbete.
kommer alltid att ha han i mitt hjärta.
det kan ju ingen eller inget ta ifrån mig!

Undrar så vad det är som egentligen håller tillbaka mig..
kan ju bara vara så att jag inte är redo.
är ju inte så att jag dör av att vara singel..
känns faktiskt jävligt gött att vara det i vissa lägen.
men samtidigt kan man sakna att ha nån nått enormt mycket.
bara som en sån sak att somna bredvid någon eller vakna upp bredvid någon.
bra hålla om den man e kär i / Älskar!!
ja såna små saker..
är inte alltid det stora som gör det hela lixom..

men ja fan nä..
ja kan hålla på att snurra o vrida o vända i säkert några år till om jag vill..
men vafan...
vore ju kul o få veta va andra tycker om saken.
även om jag inte är redo än.
vill bara veta lixom.. vad just ni tycker.. hjälp mig att se vad ni tycker och tänker om det.
ifall det är för tidigt.. eller när och om det är rätt mm
det kommer väl naturligt antar jag när tiden är mogen...
kan tänkas iaf...
nä fan... små glo på tv en stund och skingra tankarna
så jag kan lägga mig och sova snart.

sov så gott till er som kikar in o läser..


natti