varför är det så?
allt blir nästan alltid värre ju närmare natten man kommer.
tankar funderingar mm och allt bara snurrar.
man blir virrig och hur mycket man än försöker så går det nästan inte att stoppa dom!
kan va små jobbiga saker..
eller jätte jobbiga saker som man helst av allt bara vill glömma och sen gå vidare.
kan vara bra minnen med.. men situationen och saknaden gör det till en jobbig sak.
som att titta på kort på magnus.. eller hans barn.
kan väcka roliga minnen... samtidigt som man saknar han så jävla mycket!!
så det gör det jobbigt.
man vill helst inte titta.. man vill bara förtränga allt jobbiga som hände.
allt som gjorde att allt fick ett snabbt slut.
dom fyra jobbiga dagarna på sjukhuset och sen den sista dagen och tuffaste i mitt liv.
när dom stängde av respiratorn... och vi fick vänta i en kvart tjugominuter innan hjärtat sluta slå... hjärtat var starkt. men han andades inte.
hjärnstammen va "sönder" just där sitter andningen...
hjärnan va död.. han va hjärndöd.. syrebrist... sista natten va trycket uppe i hundra.. det ska som sagt vara på 10.
allt detta som jag just skrev...kan jag drömma om precis som om det hände på riktigt igen.
jag kan sitta här vaken och bilder svischar förbi..
från olycksplatsen mm
men även bra saker.. alla minnen alla skratt osv.
det gör mig glad samtidigt som det gör ONT att minnas för man saknar den tiden så.
sitter och chattar med hans son nu!
skönt att ha kontakt med dom fortfarande.
dom var ändå en del av mitt liv i lite mer än två år.
kort tid kanske vissa tycker.
men det hjälps inte.. för man hinner bygga upp så mycket på "bara två år".
Markus ja.. en stört skön kille som är lik sin pappa på så många sätt.
hur go och rolig som helst.
vi brukade gå ut på kvällarna och sparka fotboll mm.
köra med mopparna på slingan för han ville helst ha med sig någon.
spela ofta kort tillsammans mm.
skoja och hade kul!
saknar den tiden nått fruktansvärt.
men man lär väl sig att kunna se på foton, höra vissa låtar mm och minnas utan att det gör ont. :)
och att man ser på det på ett bra sätt.
prata med Anneli idag hon ringde. (barnens mamma)
dom hade tagit upp fallet igen.!! så det känns jävligt skönt faktiskt.
och åklagarn tyckte väl oxå att det var konstigt att dom i gbg hade lagt ner det för att det inte var uträtt mm på ett bra sätt.
men även om det blir det samma så har det ändå fått en andra chans.. är inte ute efter att förstöra livet för vederbörande men rätt ska va rätt..
och även om det var bådas fel... är det då ändå rätt att komma undan med att man faktiskt kört ihjäl en annan människa ..??
dom som la ner det sa att h*n hade fått lidit tillräckligt men hans barn då och vi andra???
har inte vi fått lida lika mycket om inte mer!.
han är inte här och kan försvara sig...
jaja så känner jag iaf.
over and out
dark grey comforter
4 år sedan
2 kommentarer:
Höll på skriva nåt kuligt men sen när jag läste ditt inlägg.. Huvva. Tårarna kom. Fy va hemskt! *kramar om* Hur längesen är det detta hände?
Vet du vad som faktiskt hände? Det låter på dig som att h*n gjorde detta med flit, det kan jag som vän till h*n tala om för dig att om man gör en sådan sak med flit så för det första har man inte med sitt barn och för det andra så måste man ha någon relatione till offret och för det tredje så måste man då vara en ganska störd person som kan tänka sig att göra något sådant. Du känner inte h*n men jag kan tala om för dig att dej att h*n är en väldigt snäll, glad och jordnära person som absolut inte vill göra någon något illa. O du, kan du förstå hur h*n mår idag och hur detta har drabbat alla i h*ns omjivning. Och hon lider varje gång hon ser någon i dennes familj. Men men detta är ju bara min åsikt alla är vi ju olika. Vill inte trampa på någons tår, vill bara tala om vad jag känner.
Skicka en kommentar